Jag älskar er så högt....jag kommer aldrig att sluta kämpa för att ni ska få det bra, känna trgghet och lugn...jag är så arg på myndiheter och tingsrätt som inte kan förstå hur illa dom gör er med de beslut dom fattat....inget av det är för barnens bästa, ingenting.....känner mej ofta så maktlös....vill bara skrika rakt ut, SER NI INTE VAD NI GÖR!!!!  allt är och känns så galet....de lyssnar till en manipulerande människa som bara vill ont, men det förstår dom inte....de vill inte se...sanningen....de vet inte vad som sker när dom inte ser, VI vet och hur jag än försöker tala om vad som händer så stänger dom igen sina öron och vänder ryggen till oss.....Allt detta prat om barns bästa, vart finns det någonstans??? jag tror inte på myndigheter längre....man får ingen hjälp när man som mest behöver.....hur ska jag kunna skydda mina barn när de inte hjälper än utan bara stjälper.... jag älskar er så högt mina älskade barn, mamma ger inte upp, aldrg någonsin....

Att prioritera våra barns välmående är att

beakta det viktigaste först...

"jag ska framför allt aldrig använda barnen som slagträn i en konflikt. De förtjänar respekt"

PANDORA

Ja, det heter ju så vackert....men hur är det i verkligheten...Jag vet, för jag har fått erfara detta...Jag har legat i vårdnadstvist i över 2 år....kämpandes, gråtandes, slitandes, frustration över att inte kunna hjälpa mina barn att få må bra...inget har varit för barnens bästa i denna mardrömslika tvist....ingen förståelse, ingen stöttning.....vart fan e hjälpen när man behöver den som mest????? det finns ingen, jo, för den som ljuger och inte är sann, DEN FÅR... så har det varit i mitt fall och säkert finns det många som känner igen det.....Min ex man, barnens far, en missbrukare (syntes inte utanpå, hade jobb, ingen "lodis") såååå duktig på att manipulera vem som helst, han charmade in sig hos tanterna på familjerätten, så en av dem var vittne åt honom i vår sista rättegång.....HA!!! de som ska representera barnen. Gjorde dom det? svar NEJ! inte ett dugg...barnen och jag hade inte en chans att vinna, tala om frustrerande. Storkillen som är 16år har ingen myndighetsperson lyssnat på, inte ett jäkla dugg. Han vill inte träffa sin pappa, han vill heller inte att pappa har vårdnaden (för att pappa har svikit honom så många ggr. för att hans pappa har varit så psykiskt elak mot honom) lillpojken som nyss fyllt 6 år har inga myndihetspersoner heller lyssnat på, visst han är liten, men han har börjat göra motstånd när han ska till pappa (jag blir så orolig, jag har ingen chans att kunna beskydda honom när han är hos pappa) han har börjat gå i sömnen, som han aldrig förr har gjort, han springer runt, gråter och roppar efter mej, så förtvivlad är han... mitt lilla barn, hur ska jag kunna hjälpa när myndigheter inte vill se, förstå och fatta att detta skadar barnen......jag har inget förtroende för dessa mydighetspersoner.....usch, jag blir så arg och ledsen så nu måste jag sluta och skriva för en stund.....nästa inlägg jag kommer fortsätta med är: hur jag tvingades att säga upp min fasta tjänst pga. att dessa satans myndighetspersoner inte kunde hjälpa mej och barnen.....

Ta vara på er där ute och se till att kämpa för barnens rätt att få leva ett harmoniskt och drägligt liv.....i trygghet och säkerhet....PANDORA..